Igår var det exakt två veckor sen jag kom hit. Jag hade trevligt sällskap av en kille på flyget så hann inte tänka så mycket på vad som väntade när jag kom fram. När jag väl kom fram till flygplatsen och gått igenom säkerhetskontrollen och inte hittade den som skulle hämta mig så började man bli lite nervös. Men så ringe jag Allie, hon som skulle hämta mig, och hon var på väg så det var bara att vänta. Sen såg jag äntligen en tjej i C.W Post kläder, lättnad! Träffade också några andra svenskar som skulle bli hämtade samtidigt, väldigt skönt att vara bland några svenskar när allt annat var nytt. De hjälpte mig att checka in på rummet, fylla i nå papper osv. Sen åkte vi till IKEA och handlade sånt vi behövde till rummet och åt pizza med laget. Senare på kvällen kom min rumskamrat Susanne, numera kallad Susie. Den första helgen var ganska jobbigt eftersom vi inte gjorde så mycket då, man kände ingen och så var det svårt med språket så man kände sig ganska ensam. Men direkt vi började träna med laget och ha lite teambonding och inte hade så mycket egen tid så kände jag att det här kommer nog bli rätt bra ändå. Och det blir verkligen  bättre och bättre och jag trivs jätte bra i laget. Alla umgås med alla och man har fått många nya kompisar. Engelskan är väl fortfarande så där men jag försöker prata i alla fall även fast de andra tycker man pratar roligt ibland, men dom förstår en i alla fall och det är ju huvudsaken. Jag skrattar ju åt dem när de försöker prata svenska så då får väl de skratta åt mig när jag prata engelska, haha. Men snart hoppas jag att jag har lika grym engelska som de andra svenskarna och norskarna som har varit här i ett år redan.

 

 Anledningen till att jag åkte hit var ju på grund av fotbollen och jag har verkligen kommit till rätt ställe. De två senaste veckorna då vi tränat typ varje dag har jag verkligen tyckt varit askul, även fast det varit ganska jobbigt också. Men jag vill spela fotboll varje dag och det kommer jag få göra här, nästan i alla fall. Vi har många matcher, roliga och bra träningar och ett grymt lag så jag trivs verkligen. Även fast jag fått spela de två senaste matchen från start är det inte säkert att jag kommer få göra det nästa match, och det gillar jag. Det behövs konkurrens för att man ska utvecklas och för att man ska göra sitt bästa varje träning för att bli ännu bättre och för att få fortsätta spela. Nivån på laget tycker jag är perfekt eftersom jag känner att jag kan utvecklas mycket här och jag spelar med grymma spelare. Ska bli kul att se hur långt vårat lag kan gå faktiskt, jag tror att vi kan gå riktigt långt vi behöver bara bli lite mer samspelta. Men vi har bara tränat ihop i två veckor än så länge så det kommer nog bli mycket bättre så småningom. Vår tränare vill ju att vi ska bli ett av de bästa division 2-lagen i hela USA, och det vill jag också, allra helst vill jag att vi ska bli det allra bästa!

 

Eftersom inte vi börjar skolan förrän den 5 september så kan jag inte säga så mycket om det än förutom att schemat inte direkt innehåller något av mina favoritämnen. Engelska, historia och musik ska jag läsa, om det inte ändras. Hoppas det gör det, för dom har inte fått mina transfercredits än och då kanske jag slipper ha historia eftersom jag redan haft det. Men det är ämnen som man måste läsa så det är väl bara att göra det och hoppas på att det inte är så svårt. Sen ska jag läsa biologi och ekomomi också, vilket känns lite roligare.

 

Nu håller min dator på att dö, men jag har precis skrivit klart. Och nu kanske ni inte behöver en uppdatering på ett tag eftersom det här inlägget blev så långt, men vi hörs förmodligen imorgon igen. Ha det bra allihopa och jag vill bara säga en ska till er som funderar på att själva åka iväg, gör det! Jag lovar att ni inte kommer ångra er :) Kram