Igår spelade vi med förutsättningar att om vi förlorade så var säsongen slut. Spelade på världens sämsta fotbollsplan och man kunde inte ens spela fotboll utan det var bara långbollsspel. Och vi förlorade med 1-0. Sjukt besviken och ledsen var jag. Eftersom den matchen i så fall skulle vara den sista matchen med det här laget. Fyra timmar senare ändrades besvikelsen till glädje för på något konstigt sätt lyckades Molloy (typ 3 vinster-13 förluster) spela oavgjort mot Dowling vilket gjorde att vi tog oss till slutspel istället för dem, som fjärde och sista lag. Så alla sprang ut från sina rum, ut i korridoren och bara hoppade och skrek när deras match var slut. Sjukt hur det kan vända så fort, från världens sämsta känsla till sån glädje. Och nu ska vi fan vinna det där jävla ECC Championship!!